2017 > 06

Hus vid Humlegårdsgatan som ska rivas Hus vid Humlegårdsgatan som ska rivas

Jag har en lång historia med Stureplan. Numera bor jag 2 minuter från svampen och vistas där en stor del av min tid. Jag är uppvuxen i Stockholm, men i min ungdom låg stadens centrum vid Hötorget och Konserthustrappan. Så småningom rörde sig folket mot T-centralen och Kungsträdgården och numera är centrum kring Stureplan. Som 14-åring jobbade jag på Sturekatten, som tack och lov finns kvar-dock med vissa förändringar. Jag diskade plåtar i köket och avancerade så småningom till konditoriet där jag sålde kakor till de fina östermalmsdamerna. Detta var i mitten på 60-talet. Området var måttligt "hett". Olika sommarjobb har fört mig till Östermalm, Nybrogatan - personalrestaurang på Esso, och sedemera även "ordinarie" arbetsplatser, Kontor på Riddargatan 1 och Riksantikvarieämbetet på Storgatan. När jag gick på Handels hade jag en kompis som bodde på Birger Jarlsgatan 18, dvs Marmorhallarna. Det var fint, men slitet och omodernt. Sedan ca 10 år bor jag också här. År 1990 blev jag en av de första medlemmarna i det nyöppnade Sturebadet. Det var tjusigt, och dyrt. Men jag satsade och började träna där. I början var jag relativt ofta den enda deltagaren på passen, men så småningom släppte man in grupper och det fyllde gymmet/badet alltmer. Jag tränade där 3-4 gånger per vecka i många år men till slut blev det så slafsigt och oordnat att jag lämnade Sturebadet och började på det mindre Grand Fitness. Tror dock att badet har levt upp igen.
Själva Sturegallerian var trist, tråkiga affärer, få människor. Det som lockade var Sturehof, Sturebadet och Hedengrens. Och möjligen Apoteket. Resten var ingenting.
Under senare år har Sturegallerian levt upp med bl a Brillo och restaurangerna och livsmedelsbutikerna som flyttat ut på "golvet"utanför affärerna. Lite roligare "vanliga" butiker också. Så då kan man väl tycka att allt är frid och fröjd. Många tycks mena att ingen förändring nu behövs, allt är bra som det är. Så är det inte och så kommer det aldrig att vara. Allt behöver förändras i små och lite större steg. När nuvarande Sturegallerian kom till togs ett rätt stort steg. Nu vill man ta ett stort steg till och det tycker jag är riktigt bra. Varför? Jag gillar att man ska koppla tunnelbanan till affärsstråken och integrera Sturegallerian med de fantastiska Marmorhallarna,  att man tillvaratar utrymmena inom området effektivare samtidigt som man tar vara på de kulturfyllda delarna och bygger om det som faktiskt är crap.  Visst, när man bygger om blir det stökigt, men om det ska hindra skulle man aldrig göra något. Nu renoveras den gamla fina Östermalmshallen - det kommer att ta tid. Men är helt nödvändigt. Under tiden äter vi och handlar i den provisoriska hallen. Som kunder tycker vi det går riktigt bra, en uppfattning som delas av handlarna. Vi kommer att stå ut även uinder de åren det tar att bygga/utveckla Sturegallerian. De första åren kommer vi inte märka så mycket då byggnationen sker under mark. De följande åren kommer vi att känna att det är en byggarbetsplats. Men att hävda att man av detta skäl inte bör genomföra planerna  känns ju riktigt märkligt. Under min landshövdingetid minns jag  att "buller under byggnadstiden" användes som skäl att överklaga. Reagerade även då med förvåning och inte utan viss irritation.
Noterar att många av mina vänner deltar i motståndet mot förändring av Stureplan. Skälen må vara av olika slag, gillar inte byggarbetsplatser, inte förändra, inte riva etc. Kolla då, säger jag, vad det är som rivs. Är det verkligen det vackra, det som är värt att bevara? Lägger här ut några bilder på det som ska försvinna. Äntligen, säger jag. Det vackra, det kulturunika ska naturligtvis bevaras och lyftas. Jag är för att planerna runt Stureplan genomförs.
Och jag kommer definitivt att beröras av ombyggnationen, men vet att det kommer att bli kanonbra när det är färdigt.
 

Bakgård inom Sturegallerian, outnyttjad yta
Bakgård inom Sturegallerian, outnyttjad yta
Gång mellan Humlegårdsgatan och Sturegallerian. Vackert?
Gång mellan Humlegårdsgatan och Sturegallerian. Vackert?
Läs hela inlägget »
Etiketter: stureplan, utveckling, kultur

Samarbetet med Stockholms Handelskammare fortsätter i höst. Vi har nu satt datum för samtal. Boka den 5 oktober och 7 december. Ser fram emot att träffa er då

Läs hela inlägget »

This blog, like the world we live in, is continually evolving. I will sometimes write in Swedish, sometimes in English, commenting on things in my life that interest me - and I hope you.
You may have noticed that I publish a lot of pictures from my country home. In this blog I try to explain why this place is so important to me.

My grandparents in front of the little cottage My grandparents in front of the little cottage

The countryside holds a special place in the collective Swedish heart. It’s where Swedes reconnect with their roots.
 

Traditional red wooden houses that evoke poignant memories, winding country lanes shadowed by trees, shimmering lakes that invite you to jump in, dark, mossy forests brimming with the bounties of nature – Sweden’s countryside is a place of calm, an idyll that allows us to regroup and remember where we began. It’s a place where we find both tranquility and strength.
 
Until not that long ago the majority of Swedes lived in the countryside and farmed the land. When the flight to the city began many of us kept our little red cottages, and it’s where we’ve always gone to relive childhood memories and make new ones - and to keep in touch with our roots, particularly during summertime.
 
The Swedish winter is long, cold, and dark and we adore summer - especially Midsummer, which is our real national holiday.  We gather friends and family at big homes and small cottages, always close to water, where we eat mass amounts of sill and drink snaps while singing the songs of beloved Swedish troubadour Evert Taube and dancing around the maypole. Taube, along with Astrid Lindgren, reinforced our idyllic summer lifestyle, close to water, trees, and flowers.
 

For me, having a country stuga allows me the chance to distress and relax. Even during the most hectic periods of my career it was necessary to have this space. Weekdays have always been filled with so many people that I need and want to be alone with just my husband and the birds. It’s where I have no demands and find a sense of calm, even if I have to work or prepare for the coming weeks.
 
I’m fortunate that my country home has been in the family for centuries – not the house itself, but the land.  I was born in India and came to Sweden at the age of 8.
Since then I have spent every summer in the little cottage close to the water, and during the last 20 years in our own house just beside.
 
When I close my eyes and look back I can still see my grandparents swimming in the inlet to the sea while my parents read and gardened. It’s where I learned to ride a bicycle and to swim. The stone where I sat and dreamed and envisioned my life is still there. Being able to return here gives me a strong sense of continuity and a sense of belonging. I still just sit and watch the world lazily roll by, taking pictures and working in the garden while my husband tends to the land.

Our little cottage
Our little cottage
My mother gardening
My mother gardening

This space, this place in the countryside where I can just be quiet within myself, is something I think everyone needs.  We live in challenging times and while not everyone has access to a country home or regular visits to the country it’s important to find a ‘room’ where you can take a break away from your everyday life.  You can find that anywhere: visit a library for a few hours or take a long pause in a nearby park. Traditions, family, and childhood memories are important but I believe it’s nature that is key to finding that place to regroup, to look inside yourself, even if briefly.  In doing so you will find your strength, even during the most difficult times – and in finding that strength you will be able to meet the demands life places on you, with a calm you didn’t know you possessed.

Läs hela inlägget »

Ska bli intressant att se hur han svarar. Har mina dubier om honom. Hur länke kan denna tragik hålla på? Att behöva tappa förtroendet för både USA och UK känns tufft, de länder vi alltid satt vår tillit till

Läs hela inlägget »
Etiketter: cnn, usa, politik

Just hemkommen från Stockholms Handelskammare och serien MÖT, som jag gör tillsammans med dem. Ikväll samtalade jag med Eeva Borg, VD för Previa. En helt underbar kvinna, född i Finland, supereffektiv, empastisk, intressant. Ett rent nöje att få lära känna henne. Kände att även publiken tyckte det.

Läs hela inlägget »

2017 > 06

Hus vid Humlegårdsgatan som ska rivas Hus vid Humlegårdsgatan som ska rivas

Jag har en lång historia med Stureplan. Numera bor jag 2 minuter från svampen och vistas där en stor del av min tid. Jag är uppvuxen i Stockholm, men i min ungdom låg stadens centrum vid Hötorget och Konserthustrappan. Så småningom rörde sig folket mot T-centralen och Kungsträdgården och numera är centrum kring Stureplan. Som 14-åring jobbade jag på Sturekatten, som tack och lov finns kvar-dock med vissa förändringar. Jag diskade plåtar i köket och avancerade så småningom till konditoriet där jag sålde kakor till de fina östermalmsdamerna. Detta var i mitten på 60-talet. Området var måttligt "hett". Olika sommarjobb har fört mig till Östermalm, Nybrogatan - personalrestaurang på Esso, och sedemera även "ordinarie" arbetsplatser, Kontor på Riddargatan 1 och Riksantikvarieämbetet på Storgatan. När jag gick på Handels hade jag en kompis som bodde på Birger Jarlsgatan 18, dvs Marmorhallarna. Det var fint, men slitet och omodernt. Sedan ca 10 år bor jag också här. År 1990 blev jag en av de första medlemmarna i det nyöppnade Sturebadet. Det var tjusigt, och dyrt. Men jag satsade och började träna där. I början var jag relativt ofta den enda deltagaren på passen, men så småningom släppte man in grupper och det fyllde gymmet/badet alltmer. Jag tränade där 3-4 gånger per vecka i många år men till slut blev det så slafsigt och oordnat att jag lämnade Sturebadet och började på det mindre Grand Fitness. Tror dock att badet har levt upp igen.
Själva Sturegallerian var trist, tråkiga affärer, få människor. Det som lockade var Sturehof, Sturebadet och Hedengrens. Och möjligen Apoteket. Resten var ingenting.
Under senare år har Sturegallerian levt upp med bl a Brillo och restaurangerna och livsmedelsbutikerna som flyttat ut på "golvet"utanför affärerna. Lite roligare "vanliga" butiker också. Så då kan man väl tycka att allt är frid och fröjd. Många tycks mena att ingen förändring nu behövs, allt är bra som det är. Så är det inte och så kommer det aldrig att vara. Allt behöver förändras i små och lite större steg. När nuvarande Sturegallerian kom till togs ett rätt stort steg. Nu vill man ta ett stort steg till och det tycker jag är riktigt bra. Varför? Jag gillar att man ska koppla tunnelbanan till affärsstråken och integrera Sturegallerian med de fantastiska Marmorhallarna,  att man tillvaratar utrymmena inom området effektivare samtidigt som man tar vara på de kulturfyllda delarna och bygger om det som faktiskt är crap.  Visst, när man bygger om blir det stökigt, men om det ska hindra skulle man aldrig göra något. Nu renoveras den gamla fina Östermalmshallen - det kommer att ta tid. Men är helt nödvändigt. Under tiden äter vi och handlar i den provisoriska hallen. Som kunder tycker vi det går riktigt bra, en uppfattning som delas av handlarna. Vi kommer att stå ut även uinder de åren det tar att bygga/utveckla Sturegallerian. De första åren kommer vi inte märka så mycket då byggnationen sker under mark. De följande åren kommer vi att känna att det är en byggarbetsplats. Men att hävda att man av detta skäl inte bör genomföra planerna  känns ju riktigt märkligt. Under min landshövdingetid minns jag  att "buller under byggnadstiden" användes som skäl att överklaga. Reagerade även då med förvåning och inte utan viss irritation.
Noterar att många av mina vänner deltar i motståndet mot förändring av Stureplan. Skälen må vara av olika slag, gillar inte byggarbetsplatser, inte förändra, inte riva etc. Kolla då, säger jag, vad det är som rivs. Är det verkligen det vackra, det som är värt att bevara? Lägger här ut några bilder på det som ska försvinna. Äntligen, säger jag. Det vackra, det kulturunika ska naturligtvis bevaras och lyftas. Jag är för att planerna runt Stureplan genomförs.
Och jag kommer definitivt att beröras av ombyggnationen, men vet att det kommer att bli kanonbra när det är färdigt.
 

Bakgård inom Sturegallerian, outnyttjad yta
Bakgård inom Sturegallerian, outnyttjad yta
Gång mellan Humlegårdsgatan och Sturegallerian. Vackert?
Gång mellan Humlegårdsgatan och Sturegallerian. Vackert?
Läs hela inlägget »
Etiketter: stureplan, utveckling, kultur

Samarbetet med Stockholms Handelskammare fortsätter i höst. Vi har nu satt datum för samtal. Boka den 5 oktober och 7 december. Ser fram emot att träffa er då

Läs hela inlägget »

This blog, like the world we live in, is continually evolving. I will sometimes write in Swedish, sometimes in English, commenting on things in my life that interest me - and I hope you.
You may have noticed that I publish a lot of pictures from my country home. In this blog I try to explain why this place is so important to me.

My grandparents in front of the little cottage My grandparents in front of the little cottage

The countryside holds a special place in the collective Swedish heart. It’s where Swedes reconnect with their roots.
 

Traditional red wooden houses that evoke poignant memories, winding country lanes shadowed by trees, shimmering lakes that invite you to jump in, dark, mossy forests brimming with the bounties of nature – Sweden’s countryside is a place of calm, an idyll that allows us to regroup and remember where we began. It’s a place where we find both tranquility and strength.
 
Until not that long ago the majority of Swedes lived in the countryside and farmed the land. When the flight to the city began many of us kept our little red cottages, and it’s where we’ve always gone to relive childhood memories and make new ones - and to keep in touch with our roots, particularly during summertime.
 
The Swedish winter is long, cold, and dark and we adore summer - especially Midsummer, which is our real national holiday.  We gather friends and family at big homes and small cottages, always close to water, where we eat mass amounts of sill and drink snaps while singing the songs of beloved Swedish troubadour Evert Taube and dancing around the maypole. Taube, along with Astrid Lindgren, reinforced our idyllic summer lifestyle, close to water, trees, and flowers.
 

For me, having a country stuga allows me the chance to distress and relax. Even during the most hectic periods of my career it was necessary to have this space. Weekdays have always been filled with so many people that I need and want to be alone with just my husband and the birds. It’s where I have no demands and find a sense of calm, even if I have to work or prepare for the coming weeks.
 
I’m fortunate that my country home has been in the family for centuries – not the house itself, but the land.  I was born in India and came to Sweden at the age of 8.
Since then I have spent every summer in the little cottage close to the water, and during the last 20 years in our own house just beside.
 
When I close my eyes and look back I can still see my grandparents swimming in the inlet to the sea while my parents read and gardened. It’s where I learned to ride a bicycle and to swim. The stone where I sat and dreamed and envisioned my life is still there. Being able to return here gives me a strong sense of continuity and a sense of belonging. I still just sit and watch the world lazily roll by, taking pictures and working in the garden while my husband tends to the land.

Our little cottage
Our little cottage
My mother gardening
My mother gardening

This space, this place in the countryside where I can just be quiet within myself, is something I think everyone needs.  We live in challenging times and while not everyone has access to a country home or regular visits to the country it’s important to find a ‘room’ where you can take a break away from your everyday life.  You can find that anywhere: visit a library for a few hours or take a long pause in a nearby park. Traditions, family, and childhood memories are important but I believe it’s nature that is key to finding that place to regroup, to look inside yourself, even if briefly.  In doing so you will find your strength, even during the most difficult times – and in finding that strength you will be able to meet the demands life places on you, with a calm you didn’t know you possessed.

Läs hela inlägget »

Ska bli intressant att se hur han svarar. Har mina dubier om honom. Hur länke kan denna tragik hålla på? Att behöva tappa förtroendet för både USA och UK känns tufft, de länder vi alltid satt vår tillit till

Läs hela inlägget »
Etiketter: cnn, usa, politik

Just hemkommen från Stockholms Handelskammare och serien MÖT, som jag gör tillsammans med dem. Ikväll samtalade jag med Eeva Borg, VD för Previa. En helt underbar kvinna, född i Finland, supereffektiv, empastisk, intressant. Ett rent nöje att få lära känna henne. Kände att även publiken tyckte det.

Läs hela inlägget »